langtaneftermini.blogg.se

2009 träffade jag mitt livsstora kärlek! Han påstår att det var kärlek vid första ögonkastet. Jag kan påstå att det stämmer, för hans del ;) För mig tog det ett tag innan jag insåg vilken toppen kille han var, men när det väl slog mig..så slutade det inte pirra i magen och man kunde klart och tydligt läsa ordet KÄR i pannan på mig. Det var våren 2010, och jag är otroligt glad att det har varit vi sen dess. Ett fantastiskt hus och en förlovning på stranden senare ❥

 

Han är 26år och jag börjar få smått panik över att fylla 25 i början av 2016, vilket han kan retas med då jag hetsade honom över att fylla 25, med all rätt! Vi har länge gått och drömt om att bli föräldrar och jag hoppar av lycka över att få ha honom som pappa till mina barn! Vi började 2014 med att köpa vårt första hus tillsammans ute på landet och renoverade upp det ganska snabbt. Det är så magiskt och så rofyllt, men samtidigt kan det ibland eka lite tomt. Jag är student och spenderar mycket av min tid hemma famför datorn och bland massvis av studentlitteratur. Ofta älskar jag att plugga, men ibland kan det bli så tufft att jag skulle vilja stanna och göra något annat. Drömmen om bebis blir större under de tuffa dagarna.

 

Efter en magisk förlovning på stranden vid västkusten kastade vi P-pillerna i papperskorgen och började direkt komma igång med bebisverkstaden. Jag märkte snabbt att jag hade en väldigt regelbunden menscykel på 30 dagar. Under de månader som gått har cykelt diffat kanske 3 gånger, en gång en kort och två gånger en längre. Det är när mensen är sen som jag mest får panik och nästintill letar gravidsymptom. Men efter dessa månader har jag lärt mig att inte göra några test i onödan, för att slippa bli besviken och se min sambo bli ledsen. Nä när jag testar nästa gång, då ska jag vara 98% säker att det kommer bli ett plus!

 

Saker som oroar mig för att det inte funkat för oss kan vara att jag ofta är stressad, det håller ihop med skolan. Jag har dock lärt mig hantera min stress någorlunda okej när jag känner att det blir för mycket. Stressen har också resulterat i migrän. Min sambo har en kronisk sjukdom och knapprar hur mycket tabletter som helst. Hans läkare har berättat att medicinen inte kan ta skada på något foster och en graviditet är absolut ingen fara. Hur det skulle påverka hans spermier pratade vi inget om.

 

I december har vi bestämt att ringa för att söka hjälp, och starta en utredning antar jag. Vi vill börja i Januari så det känns otimalt att ringa i god tid. Fram tills dess ska jag njuta av vår tid tillsammans, och att min favorit högtid börjar närma sig - JULEN :)

 

Som den skribent jag är så blev det ett himla långt inlägg.

Men har man mycket att säga, då ska man göra det!

 

All kärlek

- J