Claim what is yours
Det lönar sig att tjata och framförallt berätta när man känner sig sviken och bortglömd. Kanske berätta hur dåligt man mår och hur ledsen man blir.
Den taktiken körde jag med, och jag menade vartenda ord, när jag ringde IGEN till vårt landsting och uttryckte min besvikenhet och känsla av att vara bortglömd. Jag har hela tiden vetat att det är vår läkare som har för mycket att göra, att hon arbetar med flera olika områden och inte bara infertilitet. Jag får aldrig prata med henne direkt utan har en sjuksköterska som kontaktperson. Hon är underbar! Så trevlig och tillmötesgående. Känner mig alltid liite lugnare efter att ha pratat med henne.
Man kan bemöta detta på olika sätt tror jag. Antingen sitter man lydigt och väntar på att hjälpen ska komma åt en. Eller så kämpar man för det man vill uppnå och dit man vill komma, och kräver att hjälpen ska komma fortare. Det är ändå 2 månader sen vi lämnade nya prover efter sommaruppehållet. Det är rätt dåligt att fortfarande inte fått svar eller hjälp. Hade vi gått till den privata kliniken här i stan så hade det gått betydligt fortare, det kan reta mig så in i helevte ibland, men nu är det som det är.
Så det här med att ta saken i egna händer och inte sitta och vänta på hjälpen funkade i detta fall. I måndags ringde jag igen för fjärde gången och frågade var våra provsvar var och näääär får vi komma in på informationsmötet om IVF (efter det skickas remiss till Göteborg). Fick som vanligt höra att "det är på gång, Vi förstår hur ni känner". Redan på Tisdagmorgon ringde vår sjuksköterska tillbaka med en tid åt oss, och jag tackade henne om och om igen för att hon tog sig tid att höra av sig så fort. Ibland kan det helt enkelt fungera att tjata eller iallafall verkligen visa vad man vill och hur man mår.
Den 17 november får vi komma på informationsmötet, sen skickas då en remiss till Göteborg. Blivit lovad att där inte ska vara någon kötid och att den biten borde gå ganska fort. Men men december månad coming up så får vi säkert vänta tills nästa år. Men det gör inget, för nu händer det något och jag har ett datum framför mig. Mycket lättare att hitta på saker då, ha kul och framförallt må bra!
Är det jobbigt med långa inlägg? ;)
När jag väl börjat skriva, och vill berätta om något, då har jag svårt för att sluta. Så jag ber om ursäkt om du nu är helt snurrig och trött på att läsa en lång text.
Ta hand om dig! <3