BMI hets
Nu ska vi prata om det här med BMI och kroppsideal. I väntan på läkarbesök och behandling så kan vi ju prata om andra viktiga saker.
Jag har alltid varit en kurivg tjej, vilket syntes från väldigt tidig ålder. Jag har aldrig varit tjock eller känt mig mullig, utan alltid varit tjejen med rumpan, de breda höfterna, låren som slår emot varandra och de stora fylliga brösten. Jag har aldrig hatat min kropp, vissa gånger tyckt illa om den, men aldrig hatat den!
Jag tror inte det spelar någon roll hur du ser ut när det kommer till kropps bekymmer. För precis som jag, tror jag att även du har stått framför garderoben bland alla dina favorit plagg och skrikigt i frustration att ingenting passar. Även om vi ser olika ut, stora eller små, så har fan alla någon gång haft det problemet! Och vi ska inte tala om alla konstiga storlekar eller modeller som finns på kläder idag. Jag kan ha flera olika klädesplagg från storlek S-XL, jag har ingen bestämd storlek i min garderob. Men en figursydd klänning från H&M kanske inte riktigt passar mig och mina kurvor.
Åh vad jag känner att detta inlägget gick åt ett annat håll nu än vad min tanke var. Men jag har aldrig funderat så mycket över min kropp som jag gör i denna resan. Med en kurvig kroppsfigur och "kraftig benstomme" så har jag även lätt att gå upp i vikt. Jag har aldrig låtit min vikt påverka mitt liv, utan äter och dricker det jag vill. Jag älskar mat, inga konstigheter, och jag tycker mindre om att träna helt enkelt.
Som student blir det väldigt mycket mer tid att sitta still än att röra på sig. Skriver uppsatser, sitter på föreläsninngar och seminarium, fikar och äter för att hålla energin uppe. Det är inte så konstigt att man går upp i vikt som student. Under 3 års tid av studier har även jag gjort det. Det var först nu när vi började med utredningen som det slog mig att jag gått upp 10-15kg och har helt plötsligt ett bmi över 30. Först då uppfattade jag mig själv som tjock! Framförallt när även läkare uppmanar mig att jag måste gå ner i vikt för att få en behandling.
Har hittat något som passar mig nu. Inga dieter, skulle aldrig falla mig i smaken. Men försöker att få ett intresse för träning och inse att man får energi och mår bättre av att röra på sig. Jag äter fortfarande allt det jag älskar, men mindre och med måtta. Så med små portioner, fler mål om dagen och behovet av att få träna eller röra på sig någon gång i veckan har resulterat i 5kg mindre på bara några veckor och ett godkänt BMI. Också helt galet att det krävdes 5kg mindre bara...
Men gud vad jag mår mycket bättre än vad jag gjorde innan. Jag är pigg och glad helt plötsligt. Så det är bara att fortsätta, jag gör detta för mig själv och inte bara för kommande bebis. Fler kilo kan vi få bort :) Det krävs ju ett hälsosamt liv för en IVF, jag är äntligen där. Nu är det bara att minska alkoholkonsumtionen kvar.... :p